Gehåma

Backa Gunnar Halvarsson f1932

År 1946 startade Backa Gunnars Halvarssons far Backa Theodor Halvarsson och tre av hans syskon skinnföretaget Bröderna Halvarsson.
Något av de första åren på 1950-talet började även Backa Gunnar arbeta på det företaget.

Fabrikslokalen, som då var delar av en gammal uthuslänga, låg i byn Hole i Malung. Backa Gunnar arbetade på Bröderna Halvarsson ca 20 år, fram till 1970. Han arbetade med allt från tillskärning till att periodvis vara företagets enda resandesäljare, den senare arbetsuppgiften började han med i mitten av 1960-talet och den höll han på med till han slutade sin anställning år 1970.

Det året startade han och hustrun Lok Margareta (Greta) ett eget skinnföretag. Det startades av Backa Gunnar Halvarsson som “Gunnar Halvarsson” Så småningom bytte det namn till “Gehåma” vilket står för Gunnar Halvarsson Malung.
Bröderna Halvarsson där Backa Gunnar arbetat tidigare tillverkade kläder för motorcyklister och med den bakgrunden och med den kundkretsen Backa Gunnar lärt känna genom åren kom även Gehåma att tillverka sådana produkter.

Det var först och främst så kallade ”knuttejackor”, det vill säga midjekorta jackor med många blixtlåsförsedda fickor. Men även lite längre jackor, skinnjeans, motocrossbyxor och skinnoveraller/skinnställ.
Förutom standardsortimentet så tillverkade företaget många specialbeställda plagg. Först och främst gällde det skinnoveraller som tillverkades både utseendemässigt och storleksmässigt specifikt efter varje kunds önskemål.

Företaget startades som nämns ovan under år 1970 och verksamheten bedrevs i den ca 30 kvadratmeter stora gillestuga som tillhörde parets hyrda lägenhet på Vagnvägen i Malung. Kontoret placerades under trappan ner till gillestugan.
Från starten så arbetade förutom Backa Gunnar och Lok Greta även Gunnars bror Backa Göran i företaget. ”Pappersarbetet” sköttes av Gunnar och Gretas yngsta dotter Backa Eva under skolfri tid.

De fyra personer som var med från starten av Gehåma. Första bilden Backa Gunnar Halvarsson som tillverkar mönster till plaggen, mönstren tillverkades av kraftigt papper. Andra bilden visar Gunnars hustru Lok Greta Halvarsson, troligen håller hon på med att göra hål i bältet till en jacka för att sen sätta i öljetter i hålen.
Tredje bilden visar hur Backa Göran sätter i nitar i en ”knuttejacka”. Bildenlängst ner till höger visar Eva jobbandes i det minimala kontoret under källartrappan. Samtliga dessa foton tagna år 1970.

Ganska snart blev gillestugan för liten och man fick då möjlighet att även hyra motsvarande gillestuga hos grannfamiljen, det var bara att slå ett hål med en dörrs storlek i betongväggen och då fick man dubbel tillverkningsyta.
Familjens äldsta dotter flyttade vid den här tiden hemifrån och hennes tidigare flickrum blev nu kontor. Kontoret nere under källartrappan blev då mera ett servicekontor där man snabbt kunde svara på kundtelefonen.

Knut Göran, som började på företaget år 1971 som ”diversearbetare” sitter här på det ”nya” kontoret.

Familjens gamla gillestuga användes nu till prägling av skinn, knappning/nitning av färdiga plagg, packning samt förvaring av färdiga skinnplagg.

Den nya lokalen användes på det sättet att längs ena långväggen var ett långt bord för tillskärning av foder samt materiel för stoppning i crossbyxor. Vidare var där ett något högre bord för tillskärning av skinnplaggen.
Längs den andra långsidan stod 3-4 symaskiner.

Som mest arbetade 5-6 personer i de bägge tidigare gillestugorna. Men det täckte inte alls det personalbehov som behövdes för det snabbt växande företaget. Det var väldigt vanligt att skinnföretagen i Malung hade sömmare som satt i hemmet och sydde, så kallade hemsömmare, och så var det även för Gehåma. De hade 5-6 hemsömmare samt en tillskärare som arbeta i sina hem.

Men inte ens det räckte till för att förse kunderna med de skinnplagg de behövde. Det gick bra för de flesta skinnföretagen på orten så det fanns ingen personal att få tag på i Malung. Därför ”tvingades” Gehåma anställa en sömmerska så långt bort som i Rättvik, 10 mil från Malung.

Gehåma öppnade även en ”systuga” i den gamla folkskolan i Landbobyn, 4 mil från Malung.

Landbobyns folkskola

I den gamla skolsalen arbetade 6-7 sömmerskor och det fanns även ett stort bord för tillskärning av foder till plaggen.
Det stora bordet gjorde att fodret kunde rullas ut utan att först vikas dubbelt vilket gjorde att tillskärning av foder gick betydligt snabbare än tidigare.

Som noterats ovan så hade Backa Gunnar, tack vare sitt tidigare arbete som resande säljare, redan en kundkrets bestående av Motorcykel affärer som kände honom och han kände dem.

Gehåma deltog även under de första åren på en hel del motormässor runt om i landet.

Malmömässan 1971.

Kristiansand, Norge 1972.

Lugnetmässan, Falun 1974.

Lillemans MC, Lund

Malmömässan 1975.

Stockholmsmässan 1976.

Man gav ut två olika kataloger. Den första runt år 1972 hade svartvita foton på plaggen i sortimentet medan den katalog som kom ut några år senare var en mera proffsigt gjord katalog med fyrfärgstryck.

Foton ur Gehåmas första katalog.

Gehåmas logotype förändrades genom åren. För den första korta period då företaget hette Gunnar Halvarsson så fanns det ingen logga.

Nedan de tre olika loggorna på metallklichéer för prägling av främst guldfolie på olika detaljer i plaggen. Den äldsta loggan är den närmast nedan ”Gehåma Gunnar Halvarsson”. Sedan ändrades loggan till den som är till vänster på andra raden ”GEHÅMA MALUNG – SWEDEN”. Därefter kom den logga som hängde med ända tills företaget upphörde, ett stort G med GEHÅMA i mindre stil.

Just dessa klichéer användes som noterats ovan till prägling men loggan användes i övrigt även på ärmetiketter samt utskurna i skinn i på olika plagg och i reklam-sammanhang.

En av företagets starka sidor var specialmodeller. Företaget kunde utseende- och storleksmässigt tillverka i stort sett allt efter kundernas önskemål. På kommande sidor visas några exempel på den tillverkningen.

Mannen som skulle ikläda sig den här overallen torde ha en längd av en bra bit över 2 meter.

Reklamväska, som fick en sorts liten kultstatus hos ungdomen.

Reklamfoton tagna under senare halvan av 1970-talet.

Det skedde även sponsring av en del förare. Förarna tillhörde inte den allra yttersta eliten så sponsringen bestod oftast bara av att de fick de overaller / byxor som de tävlade med mot att Gehåma fick ha sitt namn på de kläderna.

När företaget växte som allra snabbast hann inte Backa Gunnar besöka alla kunderna själv utan det anställdes en säljare i Skåne som skötte försäljningen för södra delen av landet under en tid.
För övriga nordiska länder, Norge, Danmark och Finland, fanns det agenter i varje enskilt land. Dessa agenters verksamhet sköttes av Backa Gunnar direkt.
När det började bli svårt att få avsättning för skinnplaggen så utökades företagets kollektion med overaller åt travkuskar samt T-shirts med ”fräcka” slogans. Ingen av dessa artiklar ledde dock till någon större försäljning.
Någon gång i slutet av 1970-talet / början av 1980-talet så tvärdog det inhemska tillverkningen av skinnkläder. Vid den tiden kunde man från, vad vi idag kallar lågprisländer, köpa och importera färdiga skinnplagg till ett lägre pris än vad det kostade att enbart köpa svenskgarvade skinn.

Från att ha varit, om inte världens skinncentrum så åtminstone Sveriges dito, med över 200 skinnföretag genom åren så försvann i stort sett alla under ett par årtionden och ett av de företagen som drabbades var just Gehåma som gick i konkurs i augusti 1984. Förutom råvarupriserna så var det de snabbt stigande lönerna som var orsaken till de många nedläggningarna. Ett enskilt år under 1970-talet var löneökningen för skinnarbetarna hela 18%.
Som mest arbetade ca 15 personer på Gehåma. Totala antalet anställda, genom de 15 åren som företaget var verksamt, var ca 25 personer.

Att Gehåma var ett familjeföretag syntes inte bara på att en del av släkten var anställd till och från genom åren utan att ägarnas barnbarn, i brist på barnpassning, tillbringade en del av sin barndom i fabrikslokalerna.